Tid att lägga in sista växeln

Ordföranden

Det är onekligen en ytterst brokig, händelserik och lång säsong vi hittills har bakom oss. Första tredjedelen då vi gick obesegrade och Kärnan utlyste mustaschkamp och insamling för Barncancerfonden känns nästan avlägsen. Topparna har varit höga. Ljusglimtarna starka. Röd lördag blev till exempel mycket lyckat, med nästan 10 000 betalande på Olympia. Återväxten är en annan, viktigare punkt.

Jag börjar känna mig tjatig men jag tycker inte man nog kan understryka hur imponerande återväxten och nyrekryteringen i supporterleden HIF-året 2017 har varit. Nya unga ansikten fortsätter dyka upp, såväl på hemma- som bortaplan. Killar och tjejer som vill stötta HIF verbalt och visuellt. Detta spirande engagemang och intresse gör att jag ibland får påminna mig om att vi är ett lag som för närvarande ligger femma i Superettan. För det är ju just det, att vi samtidigt har fått uppleva några av de värsta sportsliga resultaten i modern HIF-historia. Så pass att de tålmodiga supportrarna på Södra stå stod för en manifestation mot Gais. Det ska krävas en del för den typen av aktioner. Sist det skedde en liknande manifestation mot hela laget var mig veterligen för elva år sedan.

Efter den tysta kvarten var det dock fullt stöd som vanligt som gällde och HIF såg också till att göra sin för säsongen bästa insats. Kunde själv inte närvara på matchen men kan föreställa mig glädjescenerna på Olympia när egna produkten Timossi Andersson fick göra vad som skulle bli segermålet. Den förtjänade vi alla.

Vi supportrar visade också senast mot Trelleborg att lite kärvande i tabellen inte kommer bekomma oss. Totalt runt tusen (1000) HIF:are hade gjort resan söderut. Första halvlek glömmer vi, andra halvlek lovade precis som Gais-matchen mer. Dessutom fick vi se en bejublad och efterlängtad återkomst i Mikael Dahlberg (håll dig hel nu är du snäll). Ytterligare ett verktyg i verktygslådan, för att använda en P-Oesque metafor, att tillgå under avslutningen av säsongen.

En avslutning som lever i allra högsta grad. Det är klart att käftsmällarna och nederlagen har gett det allmänna självförtroendet i Sundets Pärla en törn. Men hoppet lever och det märks som sagt också. Det vittnar bortaföljet i tisdags om.

Nu stundar ytterligare ett dubbelmöte mot Dalkurd (hemma, tisdag 5/9) och BP (borta, tisdag 12/9). Vi har alla möjligheter att ta sex poäng här. Vad som har skett har skett och det finns ingen anledning att älta det här och nu. Nio matcher återstår av den här evighetssäsongen. 810 minuter plus tilläggstid om ni så vill. Rätt mycket fotboll kvar att spela alltså. Klaga kan vi göra senare. Det är tid att lägga in sista växeln.

Ha en trevlig helg i HIF-land så ses vi, som alltid, på barrikaderna på tisdag.

Erik Kruse
Ordförande Supporterklubben Kärnan

About the author:

. Follow him on Twitter / Facebook.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *