Rasmus Jönsson - Född med ett rödblått hjärta

I dagens fotboll är klubbhjärta väldigt sällsynt. Därför är vi lite extra stolta över de få spelare som fortfarande besitter samma hjärta för klubben som oss supportrar. Rasmus är en kille med ett riktigt HIF-hjärta och en personlighet både utanför och på plan som man inte kan göra något annat än att älska. Vi tog kontakt med Rasmus för att kolla hur han känner för HIF, hur det går i nya klubben, varför han är medlem i Kärnan och när vi får se honom på Olympia igen.Först och främst Rasmus, varför är det viktigt för dig att vara medlem i Kärnan?Det känns viktigt att vara medlem i en organisation som jag vet alltid gör allt för HIF och som kanske inte alltid får den positiva uppmärksamhet den förtjänar.Du har ett starkt HIF-hjärta och är väldigt omtyckt i Helsingborg. Vad har du för relation till klubben idag?Jag har varit HIF:are sedan jag föddes så det är klart att jag fortfarande följer allt som händer i klubben. Brukar också åka inom Olympia när jag är hemma då det fortfarande är kvar många, både spelare och andra inom föreningen sedan jag lämnade.Du spelar just nu i danska Superligaen och i Aalborg. Vad anser du är dom största skillnaderna på ligorna totalt sett? Spelkvalité/stämning?Om man ser till kvalitén totalt sett så är det nog ingen större skillnad, även om det känns svårt att jämföra. Det är kanske FCK i så fall som har skaffat sig ett försprång jämfört med de andra lagen här i Norden. Det som jag tycker är den största skillnaden mellan ligorna är hur man spelar fotboll. I Danmark försöker i stort sett alla lag spela bollen efter marken medan jag tycker det finns för många lag i Sverige som inte gör det. Om man ser till stämningen tycker jag att det i allsvenskan finns fler lag med en bra stämning på arenan än vad det gör här i Danmark.I dagens HIF finns flera unga spelare som man hoppas ska lyckas slå igenom, vad har du för råd att ge till dessa killar?Framförallt att inte tänka för mycket utan att bara gå in och spela sitt spel när man väl får chansen. Man får inget gratis utan du får chansen för att du är tillräckligt bra och då är det bara att tro på sig själv och försöka visa det ute på plan. Något som även är viktigt och som jag lärde mig otroligt mycket av under mina första år var att studera och ta in så mycket som möjligt från de äldre och mer erfarna spelarna. Är du bara uppmärksam kan du lära dig grymt mycket enbart genom att studera och lyssna på de äldre spelarna, både på träning och match.Alla har vi något minne som värmer extra från Olympia, har du något speciellt?Jag har så otroligt många fina minnen så det är svårt att ta ut bara ett. Klart att få stå inne på Olympia och ta emot SM-guldet är något man drömt om i hela sitt liv. Men även att få avgöra en cupfinal och sen hela grejen att få fira med fansen i tåget och mottagandet på knutpunkten är ett ögonblick man aldrig kommer glömma. Sen finns det ögonblick från när man var liten som också är väldigt speciella. Att få sitta på Olympia och se Champions league-fotboll 2000 eller vara uppe på Ullevi 99 och se HIF ta hem SM-guldet.Vad tror du om årets HIF och vilken placering tror du vi slutar på?Jag tycker att det finns många spännande spelare i truppen och hoppas att det är några av dem yngre som kan få sina genombrott i år. Sen är det viktigt att de lite äldre och rutinerade spelarna som vet vad som krävs för att vara med i toppen är kvar. Så kan dem bara få ihop det som inte var så bra i höstas finns det absolut potential att vara med där uppe.Och ingen intervju med dig utan att fråga när vi får se dig i den röda tröjan igen? Vänder du hem någon gång?Det har jag sagt sedan jag lämnade att jag hoppas en dag kunna komma tillbaka och vinna nya titlar. När det blir är dock väldigt svårt att säga. Varje gång jag tittar på HIF är det alltid en del av mig som längtar tillbaka till Olympia och som hade velat vara med där ute på planen.Vi tackar Rasse för att han tog sig tid och ser med glädje fram emot att få se honom i den röda tröjan igen!