Jag ägnar mig ibland åt att läsa på andra lags internetforum vad de skriver om oss, och någonting som på senare tid har gjort mig glad är när jag sett exempelvis Elfsborgs- och Norrköpingsupportrar skriva om vilka lag som ”gnäller på konstgräs”. Här är ett exempel från en Norrköpingssupporter efter matchen emot AIK:” Hellre en spelbar matta än någon leråker vid början och slutet av säsongen där det inte går att slå en 5 meters passning utan att bollen studsar upp. Största lipsillarna om konstgräset är helsingborgarna tätt följt av mff och götet... Lustigt att tex aik inte klagar så mycket som de andra trots att man själv har gräs...”Motståndarna kommer alltid försöka underminera vår kritik genom att kalla oss lipsillar och gnälliga. Få det till att det handlar om att ha ett ”spelbart” underlag. Men vad är egentligen ett spelbart underlag och vilka lag hade inte det innan konstgräset kom? Ja nu ska det här inlägget handla om konstgräs – utan om vår klubbidentitet och det gör mig väldigt stolt att vi är det laget starkast associerat i kampen mot plast. Men den kampen gäller mer än bara underlaget på en matta. Det handlar inte i grunden om att gräs orsakar mindre skador eller leder till en annan typ av fotboll (vilket jag såklart föredrar, fotboll ska innehålla mycket dueller och ett varierat offensivt spel som inte bara bygger på kortpassningar). För även om konstgräs hade gett samma förutsättningar som riktigt gräs så finns det ett i grunden mycket större allvarligare fel. Det är att kompromissa med vad man lite vagt skulle kunna kalla för ”fotbollens själ” eller ”idén om fotboll” i utbyte mot lägre kostnader. Och det, menar jag, handlar om mer än bara konstgräs.Visserligen syns det väldigt väl på just det området och den kampen är viktig att ta. Men det finns även på andra områden. Fortfarande finns det gott om förespråkare för avskaffandet av 51 % - regeln och i princip alla nya arenor (Gamla Ullevi är undantaget jag kan komma på) är numera döpta efter sponsorer. Falkenberg är inget undantag. Även om arenan inte är ny så är den numera sponsrad av Falcon – ”Falcon Alkoholfri Arena”.Jag ska försöka komma till min poäng här – vi är just nu i en period där vi har chansen att ”måla om” bilden av oss själva. Med detta menar jag inte att vi ska skapa något nytt, utan snarare att alla klubbar hela tiden genomgår en långsam process av förändring där vissa karakteristiska drag förstärks och vissa försvinner. Vi har under lång tid arbetat emot konstgräs, på årsmötena har både styrelse och medlemmar alltid varit eniga om att namnet Olympia ska bevaras och som alla andra storlag har våra medlemmar alltid varit tydliga med att vi vill behålla 51 % - regeln. Det finns viktiga bitar med fotbollen och med vår förening som vi inte vill byta ut mot snabba pengar. Men för att behålla den och göra den till en starkare identitet behöver vi fortsätta ta ställning emot andra klubbar som väljer att göra den här kompromissen.Jag vill att Helsingborgs IF ska vara lika tydligt associerat i kampen mot arenasponsring och upplösande av medlemsdemokratin som den ser ut idag som i kampen mot konstgräs. Det innebär inte att vi behöver vara gnälliga. De bästa protesterna och det bästa sättet att agera på är i många fall snarare stoltheten över att själva inte ha gjort de här kompromisserna vilket för med sig möjligheter till pikar – som att dela ut påsar med gräsfrön på upptaktsmötet eller sånger på läktaren. Så länge vi håller kvar vid var vi tror på så kommer vi alltid att ha ett övertyg gentemot dessa lag. Men allra mest så är det kanske genom känslan av vi går vår egen väg utan att följa trenderna. Har vi tålamod och tror på oss själva, samtidigt som vi alltid är villiga att granska och kritisera utifrån våra egna premisser men aldrig grundat enbart på vad andra säger så kommer vi både att hitta rätt organisatoriskt och skapa en ännu tydligare identitet gentemot andra lag - vilket är ett värde i sig som inte ska underskattas.I år har vi som sällan tidigare visat upp den här tron. Vi började året med en helt ny organisation, en ekonomi i kris och katastrofala publiksiffror. Men vi som har blivit kvar har börjat skaka av oss det gamla ”gnälliga HIF” och fokuserat på vad vi faktiskt kan göra istället för att gnälla på andra - det lämnar vi åt HD:s kommentarsfält. Även om de sportsliga resultaten inte alltid har gått vår väg har vi (till stor del tack vare nya Södra Stå såklart) ett hemma- och bortastöd som är bättre än någonsin tidigare. Stämningen på resor, pubsamlingar och på läktaren har varit fantastisk och fler och fler börjar i grupp eller själva ta egna initiativ för att på olika sätt hjälpa HIF. Efterhand har publiken börjat hitta tillbaka (vi är såklart inte där vi var för några år sedan, men vi är på väg ditåt) och det finns en allmän tro på det som klubben gör snarare än en vilja att kopiera andra för snabba resultat. Vi är på rätt väg, nu ska vi bara fortsätta. Nästa stopp är Falkenberg!Olof Mattisson, styrelseledamot Kärnan