Du står på läktaren och sjunger. Du blir allt mer hes och du känner att energinivån sjunker. Du sneglar på matchuret, 14 minuter kvar att spela. HIF jagar ett ledningsmål. Bollen rullar ut till inkast för motståndarna och du suckar uppgivet. Någon längre ner ställer sig på ett räcke och manar på, volymen på sången ökar igen. Du får nya krafter och tillsammans med folket runt omkring dig får ni läktaren att vibrera.13 minuter kvar att spela.HIF anfaller på vänsterkanten och det går ett sus genom publiken. Ett fint väggspel vinner mark. Du ställer dig lite på tå, hänger över läktargrannens axel för att se lite bättre. Ner mot kortsidan och så ett inlägg snett inåt bakåt. Sången avstannar och övergår i ett avgrundsvrål, en adrenalinrusch går genom kroppen när en rödblå spelare möter inlägget. En rak vristträff.
I en halv sekund blir det knäpptyst på Olympia och tiden står stilla.Pang!Bollen går in i målet nedanför dig och hela Olympia brister ut i okontrollerad glädje. Spelarna springer mot Södra ståplats och slänger sig över varandra. Halvfulla plastölglas flyger i luften på läktaren, folk klättrar på räckena och på varandra och du slänger dig i armarna på en människa du aldrig pratat med.Det går en ström genom ditt hjärta. Du tittar ut över havet av supportrar och du vet att alla runtom dig just nu har exakt samma känsla som du. För en kort stund har du inte en enda tanke på något som sker utanför Olympias väggar. Ingenting spelar någon roll förutom det du upplever här och nu.Det är det här vi lever för. Det är de här ögonblicken som ger oss näring, det är som en drog som vi vet att vi aldrig kommer få nog av. Och vi vill inget hellre än att fortsätta vara beroende.Lördagen den 20 augusti kommer Kalmar till Olympia.Du vet var du helst av allt vill vara då.