Drygt 1 300 kilometer från Sundets Pärla, i Södra Lappland, ligger ett samhälle som heter Grundfors. Grundfors är en liten by och antalet året runt-boende är lätträknade. Det var från denna by som en ung kille begav sig till Skåne för att söka lyckan, för mer än 40 år sedan. Sverker Eliasson är hans namn och hans historia är unik på många sätt.Att Sverker skulle stanna i Skåne i flera decennier var inte självklart.– Jag hade precis avslutat min militärtjänstgöring och begav mig till Helsingborg för att söka jobb. Den första tiden bodde jag hos min bror Staffan och jag ska erkänna att jag var på väg att åka hem igen redan efter en vecka.Men Sverker stannade. Staffan började jobba med ungdomslagen i HIF 1971 och det dröjde inte länge innan han lockade över Sverker från Röda Nejlikan, där han först hade fått en tjänst.– Jag var ung och fick börja träna pojkar i HIF, bland annat en 9-åring vid namn Urban Stoltz. På den tiden kunde man inte tro att han skulle komma att spela 500 A-lagsmatcher för HIF, det känns häftigt idag.Åren gick och Sverker blev kvar i Helsingborgs IF. Han tränade många pojklag fram till 1990 då han fick frågan om att bli lagledare i HIF:s reservlag.– Jag var väl lite tveksam men jag hoppade på. Vi hade en materialare på den tiden som hette Arne Björnstedt och han sa att jag skulle ta över efter honom. Arne tyckte väl att jag var lämplig och när han fick problem med hjärtat så fick jag ta över.Året var 1991 och Sverker har stannat på sin post sedan dess. Han minns tillbaka på sin första tid med stor glädje.– Första träningslägret jag var med på åkte vi till Tampa i USA. Det var ganska nervöst, min engelska var ju inte den bästa. Det var bland annat Ola Nilssons första träningsläger och jag kommer ihåg att han ville hem efter två timmar.Sedan denna USA-resa har mycket hänt. Sverker har varit med om en fantastisk resa och han blickar tillbaka på en karriär med både glädje och motgångar.– Mitt bästa minne är när vi gick upp i Allsvenskan 1992. Vi hade inte varit med i Allsvenskan på 26 år, vi hade kämpat länge för detta. Det är ett minne jag alltid kommer att bära med mig.Även senare under karriären fick Sverker äran att vara delaktig i stora framgångar.– Inter borta är såklart ett helt fantastiskt minne. Spelarna var totalt slut efter matchen och det var några som kräktes. Det var dessutom nära att jag inte ens hade varit på plats. Jag arbetade på ett företag här i stan på den tiden och det hade aldrig varit några problem att få ledigt. Men till denna resa gick det helt enkelt inte. Jag minns att jag tjatade ända in i slutet men det var blankt nej. Det var ju HIF:s viktigaste match någonsin så dagen innan avresan sa jag helt enkelt upp mig.Att kombinera ett heltidsjobb med att vara materialförvaltare var inte alltid en dans på rosor.– Jag fick börja jobba klockan 05:45 på morgonen för att kunna gå vid tretiden på eftermiddagen, det var rätt kämpigt.Under alla år i Helsingborgs IF har han även hunnit uppleva en hel del motgångar.– När vi missade Allsvenskan 1991 är ett tråkigt minne och guldmissen 1998 var hemsk. Vi hade tryckt upp tröjor, hade champagneflaskor redo och bussen vi åkt till Göteborg med höll på att tapetseras med ”SM-guld 1998” under matchens gång. Det var bara att ställa in alltihop och åka hem.Sverker har alltid haft en bra relation till supportrarna.– Vi har alltid haft en fantastiskt bra relation. Jag beundrar fansen i Helsingborg och jag kommer sakna dem mycket. Man får ibland höra att det pratas om en, det är roligt. Jag minns ett år då jag hade som vana att gå över planen och lägga vattenflaskor vid sidlinjen nedanför den östra läktaren innan avspark. Då sjöng alltid fansen min sång, det är sånt som jag aldrig glömmer. Jag minns även matchen i Europa League då de hade ett tifo för mig, det var jätteroligt. Och att jag har en Facebooksida med nästan 1000 medlemmar…det är ju rätt galet.Relationen till spelarna har också varit bra. Genom åren har han mött människor som han alltid kommer ha kontakt med.– Sven Andersson och jag har alltid jobbat bra ihop. Jag hade också en bra relation till Roland Nilsson och givetvis Álvaro Santos. Jag minns när Álvaro var i HIF den första vändan 2000. Vi var på ett träningsläger och Àlvaro hängde i mitt rum från tidig morgon till sen kväll. När han sen blev utlandsproffs hade vi en fortsatt bra kontakt. Han brukade ringa mig och säga ”Hej Sverker, det är Álvaro. Kan du ringa upp mig?”. Jag har aldrig riktigt luskat ut varför jag skulle ringa upp, haha. Jag blev väldigt glad när han kom tillbaka till HIF, det blev jag verkligen.Som materialförvaltare är det ordning och reda som gäller, något som inte alla spelare haft lätt för genom åren.– Nä, det har funnits en del riktiga slarvpellar. Loret idag är ju ett exempel och Samuel Aziz hade noll koll. Ungdomar blir slarvigare och slarvigare tycker jag, det var bättre ordning förr när den äldre generationen var unga. Sven Andersson har alltid varit en pedant. Men det finns ju ordningssamma unga spelare idag också, förvisso.Alla sagor har ett slut, den om Sverkers tid i HIF är inget undantag. I år gör han sin sista Allsvenska säsong och tanken är att återvända till hembyn Grundfors.– Jag har mitt föräldrahem kvar i Norrland så jag kommer nog att tillbringa en hel del tid där. Jag jobbar mars månad ut sen den 3 april åker jag norrut, sen får vi se. Jag ska fira min 65-årsdag där uppe med min fru, kanske kommer barnen upp också. Jag har en grabb på 33 och en dotter på 27. Vi har ju inte haft så mycket ledigt om somrarna så jag har en del tid att ta igen där uppe.Vem som nu ska förse spelarna med det välkända kaffet är oklart. Vad är egentligen hemligheten med Sverkers kaffe?– Äsch, det är bara att hälla på tills man säger ”det ser bra ut”. Det är ögonmåttet som är viktigt.Innan vi skiljs åt vill Sverker passa på att leverera en hälsning.– Hälsa alla supportrarna från mig. Den 27 oktober mot Kalmar gör jag min sista hemmamatch, det kommer bli vemodigt att sluta. Jag kommer att bära kostym. Allt har ett slut, även min bror Staffan som idag är lagledare för U21 gör sin sista säsong. Tillsammans har vi varit i föreningen i 85 år. En dag måste man fatta beslutet och det har jag gjort nu.Sverker kommer alltid att ses som en legend i Helsingborg. En norrländsk trotjänare som med sin lojalitet och personlighet klivit rakt in i många HIF:ares hjärtan.Den 27 oktober ska vi visa Sverker vår uppskattning, låt oss fylla den södra läktaren för Sverker Eliasson och låt hans sång eka i tiden.