RESEBERÄTTELSE!
Under året kommer Kärnan att dela reseberättelser från personer som har varit med på mytomspunna bortaresor. Först ut är en reseskildring från när HIF kvalade till Champions League 2012, signerat av Chester Perry.
Champions League. Turneringen som får det att vattnas i munnen på turister och gloryhunters. Vår chans att mäta oss med klubbar som Real Madrid, Milan och… ja, Total Network Solutions.
Det låter kanske lite avlägset idag, men under en lång period var Europaspel mer eller mindre standard för oss. Sensommaren 2012 var inget undantag. CL-kval och walesiska TNS i första omgången.
I Wales är det där med att jaga en boll religion. Förutsatt att bollen är oval och spelarna har blomkålsöron. Vad gäller fotboll är situationen något mer förvirrad. De bästa klubbarna spelar en bit ner i det engelska ligasystemet, medan lag som Caernarfon Town och Penybont gör upp om den walesiska mästartiteln i Cymru Premier inför… ja, flera hundra åskådare. 2012 hette de walesiska mästarna något så genuint som Total Network Solutions - tidigare The New Saints - och spelade på en plastbana utanför Oswestry - på den engelska sidan gränsen.
Snackade med andra HIF-supportrar och det visade sig att de flesta av de jag kände som skulle åka valde att flyga till Manchester. Vilket var praktiskt eftersom det där med att sälja in resan till flickvännen som en ”långhelg i Manchester” - med en liten avstickare till Wales för min del - är lättare än att övertala henne att besöka en byhåla på vischan på walesiska gränsen.
Mötte upp något dussin andra HIF-supportrar på Piccadilly Station i Manchester, och några timmar senare steg vi av tåget i Oswestry. I England.
Vi lyckas snart hitta den pub där övriga HIF-supportrar samlas, och i slutet av eftermiddagen är vi uppe i något 80-tal glada skåningar på en kvarterspub i ett samhälle som ser ut att vara hämtat från ett Midsomer Murders-avsnitt. De lokala - och nej, ingen i Oswestry följer TNS - är minst sagt överraskade. ”I was only popping in for a quiet pint after work and all of a sudden 80 bloody Scandinavians turn up in my local! It’s like Lindisfarne all over again!”, är reaktionen från en av stammisarna. Oh well, vi hade åtminstone inga planer på att vända hem med trälar och guldskatter i bagaget…
TNS’ arena Park Hall ligger en bit utanför samhället och visar sig hålla… ja, tveksam nivå. Värst av allt är att planen inte är riktigt gräs, utan en riktigt hård, nästan ospelbar, plastbana. Av läktarna är den ena långsidan - där vi placeras - och den ena kortsidan acceptabla, medan resten känns som… ja, Hedens IP.
Vårt lag 2012 var till stora delar samma gäng som hade krossat allsvenskan 2011. Vi talar en startelva med killar som Pär Hansson, Erik Edman, Ardian Gashi och Alfred Finnbogason. Men trots det blir matchen en rätt händelsefattig 0-0-föreställning inför 1048 betalande. Planen är som väntat halvt ospelbar, vilket TNS - precis som allehanda skitklubbar här hemma - lever på. I brist på underhållning på planen roar vårt nu runt hundra man starka följe sig med att ta piss på hemmaklubben. Förutom de vanliga ”sheep shagger”-hånen får en sång om klubbens egentliga placering på fel sida gränsen fäste och går konstant:
- You’re not really Welsh. You’re fucking English! You’re not really Welsh!
Hemmapubliken flabbar och godkänner oss som ett snäpp smartare än andra europeiska lag som har besökt dem, och efter matchen bjuds vi i sann rugby-anda - det är ju ändå ”officiellt” Wales - in till klubbens bar i huvudläktaren.
Ett par timmar senare är det dags för vårt gäng att dra tillbaka till Manchester, där kvällen avslutas tillsammans med en vänskaplig möhippa på en karaokebar i Chinatown.
Europamatcher. Och folk undrar varför jag tycker cupen är viktigt?
foto: Stewart Bloor (https://www.tnsfc.co.uk/2017/08/01/tns-trio-loan/)