– Jag känner mig som en supporter. Jag kommer ibland på mig själv med att hela avbytarbänken sitter och tittar på mig för att jag sitter och skriker. Det kan vara lite jobbigt att sitta still ibland. Men för mig är det självklart att stötta från bänken, hellre det än att tugga tuggummi och försöka se cool ut. Jag har ju själv gått på Olympia sen barnsben, så jag vet vad HIF betyder.Orden kommer från Daniel Andersson som i år gör sin sista säsong som spelare i HIF. Danne har under åren fått en stor plats i många HIF-hjärtan, både tack vare sina insatser på planen och sin personlighet utanför. Resan från pojklagsspel i Bjuv till de stora arenorna i Europa har varit lång och händelserik.– Bjuv är min moderklubb och resan därefter har varit rätt brokig. Ramlösa BoIS, Ängelholm, Kalmar FF, Trelleborg, Högaborg, AIK, Hibernian och HIF. Jag har spelat i alla serier, från division 6 till Allsvenskan. Jag har krigat både i botten och i toppen.Som fotbollsspelare har Danne upplevt mycket och det har inte alltid gått spikrakt uppåt.– När jag tackade ja till Kalmar var det i ett svagt ögonblick. Jag var där en säsong, 1994 och vi hade inte ens en målvaktstränare. Det var VM i USA det året och vi spelade Allsvenskt kval mot Hammarby. Vi förlorade och jag vände hem till Skåne och Högaborg där jag spelade i tre år. Vi promenerade igenom division 3 och sen spelade vi i tvåan i två år. Vi slog bland annat ut Malmö FF i Svenska cupen här på Olympia, jag tror det var 1997.
TFF, som tidigare nekat Danne ett kontrakt, följde honom under hans tid i Högaborg och 1999 blev det en flytt till Trelleborg.– Jag spelade där i två säsonger och det gick bra. 2000 övertalade AIK mig att inte nappa på ett erbjudande från Portugal så jag hamnade i Solna där jag tillbringade två och ett halvt år innan jag försvann till Hibernian i Skottland. Tiden i AIK var bra, jag har absolut inget att klaga på. Men det är klart att det är svårt att få samma passion som för HIF, det är omöjligt. Du kan se det som att vara i en fosterfamilj några år, de behandlar dig väl men kött och blod är något helt annat.I Skottland samlade Danne på sig nyttiga erfarenheter och derbyna mot Hearts minns han än idag.– De är häftiga, hela arenan kan ställa sig upp och vråla ut sin ilska över ett feldömt inkast. Det är stor rivalitet med mycket nidsånger om varandra. Dock så har jag skotska vänner som besökt Skånederbyna och de är djupt imponerade, de förstår vilken rivalitet som finns mellan HIF och MFF. Här är det dock mer koncentrerat till klackarna och vissa sektioner.Efter flera lyckade säsonger i Hibernian hörde HIF av sig. Danne hade precis blivit erbjuden en förlängning av kontraktet med Hibs men när Helsingborgs IF var i andra änden av luren kunde han inte säga nej.– Det var ju inte vilken klubb som helst som hörde av sig. Det var ju HIF och mina känslor för klubben har alltid varit starka. Jag har själv stått på Olympia i unga år och hejat, så det fanns inte mycket att tveka på.I sin barndoms favoritklubb blev Danne snabbt en favorit bland supportrarna.– Det har varit en fantastisk resa och jag har upplevt både hyllningar och kritik. Jag tillhör väl den skaran som inte blir så förvånad när supportrarna kräver med kämpaglöd eller att spelarnas löner ska sänkas. Att vara supporter handlar om passion, det är ingen beställningsvara. Jag har full förståelse för den frustration som ibland finns och jag är evigt tacksam för det stöd jag fått.Vissa matcher etsar sig fast i minnet för all framtid, Galatasaray borta 2007 är en sådan match.– Vi åkte ner till Istanbul och stod för en fantastisk insats. Vi vet att lag som Manchester United åkt dit och vänt, de har haft ett helvete. Den kvällen klaffade allt för oss, vi spelade bra fotboll och visade rätt kyla.
En annan match som Danne gärna pratar om är returmötet med Heerenveen hemma i kvalet till UEFA-cupen 2007.– Vi förlorade med 5-3 borta och alla trodde att det var kört. Det var bara 37:an som var full på Olympia i returmötet. Vi smetade ut dem som margarin här på Olympia och många satt nog hemma och undrade vad som hände. ”Gick de vidare?”. Ja, det gjorde vi, så kyss mig någonstans…Utanför fotbollsplanen har det också hänt mycket. Många minnen, roliga historier och anekdoter som för evigt kommer att berättas i Olympias katakomber.– Det finns hur mycket som helst, men vill inte hänga ut någon. Det är allt ifrån missade flyg till värpande hönor i gamla spelares lägenheter. En rolig historia som utspelade sig innan min tid var när HIF var någonstans i Östeuropa. Motståndarnas materialförvaltare gick fram och skulle hälsa på Sverker, ”I come from Gdansk” sa han. Sverker sträckte fram handen och sa, ”GSvensk”. Om det är sant eller inte vet jag inte, säger han och skrattar.Dannes kärlek till HIF är svår att ta miste på. Men trots detta är han väl medveten om att det finns mycket som behöver förbättras för att klubben ska ta upp kampen om att bli Skandinaviens nummer ett.– HIF är en sovande jätte. Vi har haft mycket framgångar på sistone men vi saknar träningsanläggning och Olympia borde ha byggts om för länge sen. Men jag är medveten om att det är mycket som spelar in, ekonomin inte minst. Men vi måste ända snegla mot klubbar som FCK om vi vill vara med och kriga.– Sen finns det en hatkärlek till HIF i Helsingborg som jag inte riktigt förstår. Alla vill att det ska gå bra för oss men vi får inte ges för mycket medel för att växa. Jag har svårt att begripa den inställningen. Det finns ett stort intresse och en bra supporterbas kring HIF, det har det alltid funnits, men det är mycket runt omkring som måste förbättras. Men på många fronter ligger vi i framkant.Den som varit uppmärksam på Olympia har ibland hört sången ”Danne han har 1,47”. Spekulationerna om vad den betyder har varit många.– Ja, jag kan lika gärna berätta. Vad gör det om 100 år? Det var 2010, då jag var en vända i Ängelholm, och HIF hade match i Halmstad. Jag åkte bil dit med min kusin Micke och några andra från HLC. De kom inom och hämtade mig i Ängelholm och vi började läska på rätt bra. När vi kom fram till puben i Halmstad var det ett jävla tryck och folk ville bjuda, det var grymt. På väg till arenan gick vi inom bilen där Micke hade en alkometer. Jag blåste 1,47 och det får jag ju höra idag. Jag var ju dock inte ensam om att göra det, haha.Livet som supporter tilltalar Danne och det leder oss in på frågan om vad som händer efter säsongen, när karriären som aktiv spelare är över.– Ingenting är klart men jag för en dialog med HIF. Det handlar om en tjänst i ledarstaben kring A-laget. Men det finns inget konkret än, fast jag vill vara kvar i klubben. Jag hoppas att vi hittar en bra lösning, annars ses vi på nästa pubsamling, det kan jag säga direkt.Den 27 oktober gör han sin sista match inför hemmapubliken på Olympia. Södra ståplats ska fyllas till bredden när två legendarer ska tackas av.Tack för allt Danne. Vi vet att vi kommer att ses många gånger framöver. CTFO