Detta blir mitt sista ordförandebrev för den här säsongen. Jag tror vi alla fortfarande känner perplexa och paradoxala känslor när det nu trots allt börjar bli dags att summera 2016, och vi lär så göra för ett bra tag framöver. Tomhet blandas med uppfylldhet. Som att det finns så mycket och så lite att behandla på en och samma gång. Den sista bollen är sparkad och när vi står här på andra sidan av den mest eländiga sportsliga säsongen i modern HIF-historia är det svårt att veta var man ska börja. Vad ska avhandlas?Jag har hållit mig från att kommentera den sportsliga ledningens misslyckanden i den här kolumnen. Nu spelar vi i Superettan. Ett konstaterande tillräckligt för att summera nuvarande tränaruppsättnings tillkortakommanden på flera plan. Jag, precis som många med mig, har istället valt att fokusera på passionen, pliktkänslan och den orubbliga lojaliteten som den sanne supportern av Helsingborgs IF fortsatte visa när förlusterna radade upp sig. Hur uppslutningen varit total från såväl äldre och rutinerade som yngre och nya förmågor samt hur det aktiva stödet växte när vår förening behövde det som mest. Dessvärre räckte det inte hela vägen fram. Antiklimaxet mot HBK blev ett tragiskt symboliskt summerande av hela säsongen. Men den som tror att det här är slutet har fel. Den läktar- och supporterkultur som tagit form i den nordvästskånska myllan – i synnerhet i år – har bara börjat växa i rötterna.Mycket hänger för närvarande i luften, och december kommer bli lika händelserik ur HIF-synvinkel som vilken annan månad som helst det här året. En sak är dock säker. Den grogrund vi just i detta nu lägger för supporterkulturen i Sundets Pärla är något jag är övertygad om att vi kommer kunna skörda framgångar från i generationer framöver. En supporterkultur som är stöpt i en kärlek för föreningen, färgerna, emblemet och landets vackraste fotbollsplan. Inte för flyktiga stjärnskottslån, drömmar om Europaspel eller titlar.Visst är den största av scener en plats vi någon gång i framtiden kommer återvända till, men vi kan och ska inte ta några genvägar dit. Sic transit gloria mundi. Världsliga ting förgås, och i år har vi satt ribban för det arbete som krävs för att skapa en genuin supporterkultur, en supporterkultur förankrad i eviga värden, och det är ett arbete vi måste upprätthålla om vi vill se de verkliga resultaten av den uppslutning för HIF vi fått en försmak av i år. Resultat vi kommer kunna vara stolta över. Resultat värdigt världens vackraste förening.Så ge mig Superettan, ge mig resor till Gais, Öis och Trelleborg, ge mig vindpinade bortaståläktare mot byalag, men framförallt, ge mig ett färdigbyggt Olympia och ett fullsatt Södra stå. Vi har en fortsatt lång väg att vandra, men det kommer vara vår väg.På återhörande och ta hand om er där ute i HIF-land,Erik Kruse,Ordförande Supporterklubben Kärnan