Supporterskap och kärlek

De ord vi använder allra mest har en tendens att förlora sin betydelse över tiden. Ibland kan därför en undersökning och ett ifrågasättande av sådana ord vara på sin plats. I går (den 14/9) lades ett gästbloggsinlägg från signaturen Bela Horizonte upp på Bakgatan som fick mig att börja tänka på ett sådant ord. Inlägget tar upp en viktig fråga och det här är mina tankar i den. Tankarna är personliga och inte nödvändigtvis representativa för Kärnan.Det jag vill utreda är vad supporterskap innebär? För mig kan inte en supporter, när helst det passar, helt plötsligt välja bort sitt supporterskap. En supporters engagemang avtar inte när klubben behöver hen som mest – om något så stärks det. Min avsikt är inte att peka ut någon och säga att ni inte är välkomna till Olympia. Däremot är jag trött på att mitt engagemang för HIF inte ska kunna beskrivas på ett sätt som har en beskrivande och tydlig innebörd, i synnerhet när det finns ett ord som borde fylla just den här funktionen.Det jag tror är att det inte är handlingarna som definierar en supporter utan skälen bakom handlingarna. En supporter kan mycket väl missa merparten, eller t.om alla, av säsongens matcher. Det kan alltid uppstå sådana omständigheter och det säger ingenting om supporterskapet. Det kan också finnas personer som ser alla matcher en säsong, men gör det av fel orsaker för att kunna kallas supporter. Vi har alla varit med om personer som varit med på allt för att sedan helt försvinna. Givetvis är det ju tänkbart att de helt enkelt tappat de bakomliggande skälen, men det skulle också kunna röra sig om att de aldrig fanns där från början. De bakomliggande skäl jag pratar om är en genuin och underliggande kärlek till föreningen.Här menar jag inte kärlek ur ett klassiskt romantiskt synsätt, som i att se sin klubb som perfekt och älska allting med den precis som det är. Tvärtom. En supporter älskar sin förening trots att han eller hon vet om att den inte är perfekt. Det finns i alla fall tre starka argument för den här synen.1. Dels så inser vi alla att våra föreningar faktiskt inte är helt perfekta. Det vore ett självbedrägeri av höga mått att påstå något annat, och vem som helst som någon gång deltagit i jargongen bland supportrar inser snabbt att det finns en hög grad av sarkasm, självdistans och skämtsam ironi riktad mot bristerna i den egna klubben. Det här är inte en sköld, utan ett sätt som kärleken tar sig uttryck igenom. Skölden är den fasad vi kan ha när vi inte vill ta emot kritik utifrån.2. Dels ingår det som en naturlig del av supporterskapet att ständigt försöka förändra sin klubb. Vem hade gjort det om han eller hon sett den som helt perfekt? En supporter borde inte vilja ha sin klubb precis som den är utan istället verka för en bättre version av klubben.3. Dels ingår det i supporterskapet ett sorts kontrakt och förbindelse att vara där under de stormiga tider som det oundvikligen kommer att komma. I en perfekt klubb finns det ingen motgång. Men att vara där i motgång är en central del av supporterskapet.I dessa tider, med skrala sportsliga resultat, och få andra skäl förutom kärleken till klubben finns därför en unik möjlighet för oss, klubbens supportrar, att sätta vår prägel på framtiden. De senaste årens motgångar, både ekonomiskt och sportsligt, har redan stärkt den här teorin genom att visa sig vara en grogrund och mylla för supporterinitiativ. Mjölkkossan och Röd Lördag är två sådana exempel. Exempel på idéer som uppstått när klubbens supportrar har släppts fram och exempel på plattformar som redan har varit klubben till stort gagn. Men som kan visa sig vara ännu mer värdefullt på längre sikt. Dels om vi tar tillvara på koncepten och vidareutvecklar dem. Men ännu mer för vår gemenskap i klubben, tron på våra möjligheter som supportrar och självbild som demokratisk medlemsförening.Oavsett i vilken serie vi spelar nästa säsong så kommer jag att vara med. Och jag tror tillräckligt många känner samma sak för att vi ska komma ihåg den här tiden som början på något riktigt stort snarare än som slutet på en bra period sportsligt.Olof Mattisson, styrelseledamot Kärnan