Intervju med ordförande Martin NilssonDet har varit en tuff vår för HIF, både spelmässigt och supportermässigt. I nuläget parkerar laget i botten av tabellen med en blygsam målskörd framåt. Det prekära läget har fått Supporterklubben Kärnan att knyta näven och nu hoppas man på gehör från övriga helsingborgare när kampanjen Jag är HIF lanserats.– Vi vet vad HIF betyder för Helsingborg och nordvästra Skåne i stort. Men under våren, med allt som hänt, verkar det som om en del glömt bort det. Publiksiffrorna har inte varit vad vi hoppats på, därför kör vi nu igång kampanjen ”Jag är HIF”. Vi vädjar till varje enskild individ att sluta upp bakom klubben, säger Martin Nilsson, ordförande i Kärnan.På söndag tar HIF emot Falkenberg på hemmaplan. Målet är att 10 000 ska ta sig till Olympia för att stötta laget. Martin tror att det är fullt möjligt.– Vi vill ha samma effekt som vi hade under Röd lördag. Då kände man hur hela stan slöt upp bakom klubben. Det hängde flaggor från balkonger och fönster, folk laddade upp HIF-bilder i sociala medier och företag hade erbjudanden för de som visade att de höll på HIF.Kampanjen ”Jag är HIF” kommer dock inte bjuda på samma våg av erbjudanden som Röd lördag.– Nej, den här gången hoppas vi att folk sluter upp bakom klubben ändå. Det är en personlig vädjan till varje enskild person som säger sig vara HIF-supporter. Vi vill ha en bra avslutning på vårsäsongen och gå på uppehåll med en positiv match i färskt minne, säger han.För att målet 10 000 supportrar ska lyckas krävs engagemang menar Martin.– Vi har sparkat igång bollen, nu hoppas vi att HIF-kollektivet rullar den vidare. Det handlar egentligen om enkla saker som alla kan bidra med. Köp biljett, dela kampanjen i sociala medier och dra med folk i din bekantskapskrets till matchen. Varför inte bjuda en kompis? Det är dags att visa karaktär och det gör vi tydligast genom stor uppslutning på Olympia. Jag ser fram emot härlig stämning och tre välbehövliga poäng.
Jag är HIF - Är du?
Den 25 september 2011. Ett tåg med HIF-supportrar rullar från Göteborg mot Helsingborg. På E6:an rullar många bilar, också de fyllda med HIF:are. Vi hade precis vunnit mot GAIS borta och via radiovågorna följde vi matchen mellan Malmö FF och AIK. Om Malmö tog en poäng skulle guldet hamna i Helsingborg, flera omgångar innan seriens slut. Det var nervöst. Många satt och fingrade på champagneflaskor och när AIK tog ledningen hörde man en djup kollektiv suck. Guldet fick vänta tills nästa vecka då vi skulle ta emot Norrköping hemma. Helt ok det också, att vinna på hemmaplan.Sen hände det. 1-1 i Malmö. Det gick ett sus genom tåget, ryktet om kvitteringen på Swedbank Stadion spred sig som en löpeld på bara några sekunder. Sen exploderade hela tåget. Champagnekorkar flög, människor kastade sig ogenerat i varandras armar, tårarna rann och ingenting annat i hela världen spelade någon som helst roll. Helsingborgs IF var svenska mästare.Sista biten av tågresan är ett töcken. Tiden stod stilla och glädjescenerna som utspelade sig etsade sig fast i minnet för resten av livet. Hemma i Helsingborg strömmade folk ut på gatorna, folk vallfärdade till Olympia där ett spontant guldfirande lockade tusentals och åter tusentals människor. Vi förenades i ett lyckorus som är omöjligt att beskriva och när spelarna en efter en sprang in på innerplan var jublet öronbedövande. Festen fortsatte natten lång och veckorna efter var ett konstant firande som kulminerade den 23 oktober efter sista hemmamatchen mot AIK.Vi hade vunnit SM-guld och vi skulle få kvala till Champions League.Det är nu maj 2014. Det har passerat två och ett halvt år sedan de blöta guldfesterna. Ibland känns de väldigt avlägsna, nästan som en dröm. 2014 har HIF har haft den sämsta säsongsinledningen på många år och publiken sviker. Det finns ett groende missnöje med hur klubben sköts, vår spelidé är otydlig och krisen vi genomgått efter årets premiär har varit tuff. För alla oss som älskar HIF.Det gör mig ledsen att se min klubb i rådande skick. Hur kunde vi hamna här? Var gick det snett?Det som gör mig mest ledsen är dock inte den otydliga spelidén. Det är inte heller tabellplaceringen eller det faktum att vi i år kanske får kriga för att hänga kvar. Nej, det är något helt annat.Det som gör mig mest ledsen är att jag saknar delar av HIF-familjen. De som man firade med på Olympia efter GAIS-matchen och de man trängdes med på Stortorget efter säsongens sista match 2011. Alla som stolt deklarerade att de var HIF:are in i benmärgen. Var tog ni vägen? De tomma stolarna på Olympia gör mig ledsen. Den glesa uppslutningen på sektion 37 gör mig ledsen och det klena bortaföljet i Kalmar i söndags gör mig ledsen.
Klubben behöver oss nu. Mer än någonsin tidigare. Då är det också vår förbannade skyldighet att visa att vi bryr oss. En fotbollsklubb är beroende av sina supportrar, det är vi som är själen och hjärtat i klubben. Utan oss slutar klubben andas.På söndag spelar HIF mot Falkenberg på Olympia. Sista matchen innan uppehållet. Låt oss göra en gemensam kraftansträngning och visa hela fotbollssverige vad vi går för och vad HIF betyder för Helsingborg. Men framför allt, låt oss visa det för oss själva.Jag är helt säker på att det finns många som vill återuppleva den galna hösten 2011. Det kommer vi göra i framtiden. Och när vi gör det, hur vill du känna inombords då? Att du svek klubben när motgångarna hopade sig eller att du stolt stod upp och sa orden som är namnet på Kärnans nyligen lanserade kampanj, ”Jag är HIF”.Läs mer om vår kampanj här. Blir vi 10 000? Jag tror det, om vi hjälps åt! Så engagera dig, dela och kom till Olympia på söndag!Martin NilssonOrdförande Kärnan
Kampanj: Jag är HIF
Om att stå upp för vår klubb
Ibland är det enkelt att vara HIF:are. När poängen trillar in och HIF parkerar i toppen, då är vi många som är trogna supportrar som aldrig sviker vårt lag. Men det finns en annan verklighet också, där poängskörden är knaper, spelet hackigt och tabelläget mer bekymmersamt. Den verkligheten befinner vi oss i nu.Det är då vårt supporterskap sätts på prov. Att vara trogen och engagerad i framgång är enkelt, det är bara att rida på vågen, men i motgång testas vi. Hittills får vi supportrar inte betyget godkänt. Uppslutningen och den allmänna inställningen har faktiskt varit under all kritik, med gårdagens bortamatch i Kalmar som rejält bottennapp. Inte på grund av inställning hos de tappra som var där, utan på grund av bristande inställning hos alla som inte var där.Det skrivs spaltmeter om hur dåliga vi är. Allt ifrån spelet till klubbledning kritiseras hårt, och förmodligen är mycket av kritiken befogad. Men någonstans längs vägen har vi tappat bort oss själva, många har glömt vad det innebär att vara supporter.Vi har skrivit det förr men nu skriver vi det igen: det är dags att välja sida. Vill du tillhöra gruppen som sviker i motgång eller vill du tillhöra gruppen som står upp för sin klubb i svåra tider? Vill du tillhöra gruppen som lägger all energi på att kritisera utan att bidra med något själv, eller vill du tillhöra klubbens ryggrad? Det är enkla frågor där svaren definierar ditt supporterskap.Vi har en match kvar innan uppehållet. På söndag tar vi emot Falkenberg på Olympia. Avspark 15:00. Vi vill att alla som säger sig vara en del av del av Helsingborgs IF är på plats. Alla som stått och firat SM-guld vid Kärnantrapporna och alla som svurit sin kärlek till klubben. Er vill vi se på Olympia på söndag!Det handlar om att visa karaktär. Det handlar om att med tydlighet visa att vi HIF-supportrar ställer upp för vår klubb i alla lägen. En bra publiksiffra på söndag sänder ut tydliga signaler om att vi bryr oss.Låt oss göra det tillsammans.- Köp biljett till matchen på söndag. Målsättningen är 10 000 på Olympia!- Bjud med en kompis på matchen- Byt din profilbild på Facebook till något HIF-relaterat- Dela med dig av bilder eller texter med med hashtag #JagÄrHIF- Utmana dina HIF-vänner att göra samma sak- Tacka ja till FacebookeventetHär kan du ladda ner en Jag är HIF-profilbild. Men gör gärna en egen!Vi ska vända detta. Stå upp för Helsingborgs IF!JAG ÄR HIF!