Och en tråkig efterföljande debattMen först det positiva.Efter gårdagens seger mot Malmö FF på Swedbank är vi återigen klara för cupfinal. Ett ungt, hungrigt och spelskickligt HIF genomförde en utmärkt match och stödet från de cirka 800 HIF-supportrarna på bortasektionen var fantastiskt. Högljutt och en härlig inställning som lyfte laget. Tack till alla!Finalen spelas den 18 maj och vi kommer självklart att arrangera resa. Vi har redan påbörjat arbetet men det är tyvärr inget som görs i en handvändning. Vi ber er därför ha lite tålamod och tilltro, så vi kan ta fram ett så bra alternativ som möjligt. Men det ni redan nu kan göra är ju att boka in datumet, för visst ska vi väl bli många fler än Elfsborg?Och så de tråkiga ämnena, som är oundvikliga att beröra.Först och främst vill vi ta avstånd från den pyroteknik som användes i samband med vårt 1-0-mål. Så länge det är förbjudet och så länge det kostar klubben pengar vill vi inte se det på våra läktare. Vi får många frågor om varför vi som officiell supporterklubb inte agerar, och då måste vi återigen betona att vi inte kan agera ordningsvakter eller polis. Vi har inte resurserna och vi har inte mandat att göra det. Konstruktiva förslag lyssnar vi alltid på, men tyvärr präglas debatten av mycket fingerpekande och stor okunskap. Det leder enligt oss inte till någon konkret förbättring.Vi vill även rikta skarp kritik mot det beslut som togs att inte tacka de tillresta supportrarna på grund av att en handfull personer använde pyroteknik. Det var många glada och hesa supportrar som såg fram emot att fira tillsammans med spelarna, som brukligt efter vinster. Men att klubben då tar beslutet att straffa den stora massan för några få individers beteende kan vi inte försvara. Det är en typ av kollektiv bestraffning som vore otänkbar i de flesta andra sammanhang, men här anser klubben att det är i sin ordning.Utöver att många supportrar, som sjungit sig hesa för kärleken till sin klubb, kände sig svikna, ledsna och arga, så bidrar ett sådant agerande också till att befästa bilden att det är det stora flertalet som måste ta ansvar för vad andra gör. Att man är medskyldig för att man befinner sig på samma plats. För det var så många kände sig igår när spelarna gick rakt av planen. Det är ett orimligt resonemang som skadar och indirekt svartmålar den positiva supporterkulturen.När bengalerna tändes riktades starka burop mot detta. Helt i linje med det HIF själva förespråkar. Ändå väljer HIF att inte tacka dessa supportrar. Dels för stödet och dels för det aktiva avståndstagandet. Vilka signaler sänder det ut, att man inte lyfter och visar uppskattning för dem som faktiska agerar? Vi tycker att det är beklämmande och frågan är om folk i fortsättningen har kraft och mod att säga ifrån, när man blir helt utelämnad av klubben. Inte ens i efterhand har representanter för klubben tackat de 99% som stöttade HIF på ett exemplariskt sätt.Vi har framfört denna kritik direkt till HIF i samtal med klubbens representanter. Vi kommer aldrig vika oss i frågor som denna. Vi står upp för de positiva supporterkrafterna och vi önskar att HIF gjorde detsamma.Angående de andra incidenterna kan vi inte uttala oss. Att någon ska ha hotat en bollkalle och att MFF-supportrar verbalt och fysiskt trakasserat våra spelare bakom pressläktaren, är naturligtvis oförsvarbart om det stämmer. Polisanmälningar är upprättade och vi låter lagen ha sin gång.Återigen, tack till alla er trogna supportrar som stöttade HIF i Malmö igår. Tråkigt att inte fler Helsingborgare ville närvara, men det räckte uppenbarligen för att skapa en riktigt bra derbystämning!Styrelsen för Supporterklubben Kärnan
Inför derbyna: Lång intervju med Anton Kinnander
Helsingborg anno 2014 består av en hel del ungtuppar, faktum är att inget lag i Allsvenskan har i år spelat med så många tonåringar som HIF.Större delen av våra ungdomar är dessutom från Helsingborgstrakten, vilket vi tycker är riktigt kul! Men en spelare sticker ut lite med sin självklara koppling till HIF – Anton Kinnander. Uppväxt på Olympias läktare, engagerad HIF:are. Låter som vem som helst av oss, eller hur? Skillnaden är att Anton spelar i HIFs A-lag.Kärnan tog ett snack med pågen Kinnander, om derbyladdningen, om framtiden – och om rollen som HIFare i HIF. Så här beskriver han det sistnämnda själv:-Det har alltid varit klubben man har hejat på, som man har läst om, som man har brytt sig om. Ända sedan man var liten har man gått och kollat på HIF, det har aldrig varit något snack, är det match är man där. Jag kan inte se det framför mig att jag inte skulle vara där om HIF spelade, det kommer alltid vara en grej att gå på HIF, även om jag inte spelar. Det är helt klart klubben i mitt hjärta.Farsan tog med dig som liten påg..?-Nä, det var mamma faktiskt. Det är hon som sitter och skriker för det mesta så jag gick med henne. De sista tre åren innan A-laget stod jag på 37:an, ibland fick jag ju sittplats av HIF nu de senaste åren, men det är så jävla mycket tråkigare att sitta på sittplats.Vi är nog ganska många som har tänkt tanken kring hur det hade varit att få slå in en boll för HIF, jubla med Olympiapubliken, eller för den delen bara få trycka ner skruvdobbarna i det eminenta gräset. Anton har fått uppleva drömmen att ta steget ner från läktarna och in på planen.-När jag fick hoppa in första gången på Olympia, mot Syrianska, man ville ju höra sitt namn i en sång. Man ville göra mål. Man ville kunna fira med alla som är där. Och jag gjorde det, det var nog det bästa. Att få höra så många skrika och jubla när man gör mål. Det var så… Det är svårt att förklara men det var speciellt. När jag petade in den bollen, alltså – det är en sak man drömt om. Man har ju hört om andra unga spelare som går mål och man ser att de blir jätteglada men man förstår inte riktigt känslan. Nu kanske jag har ännu fetare känsla än dom, eftersom jag ju är Helsingborg – men det är väldigt speciellt.När man hör att klacken sjunger att man är en av dom. Det gläder mig. När jag hörde det så stod jag mitt på planen, var ett spelavbrott – så jag kunde kolla upp där och bara vara en del av det. Det är liksom också en dröm som gått i upplevelse.Sen har du ju fått starta nån sång med…-Ja, jag var på väg därifrån och så hör jag att publiken vill att jag ska starta en sång. Första tanken är ju panik, vad ska jag starta för något? Så jag börjar ju flaxa med vingarna. I Borås gick jag fram och hyssjade publiken och började knäppa med fingrarna och sen körde jag ”Helsingborgs IF” – det var fett som fan. Lätt gåshud på det, finns ett klipp på nätet på det och jag kan kolla hur många gånger som helst på det.Det finns en hel del olika diskussioner om vad som är rätt och fel på läktarna. Hur ser du på läktarkulturen och t.ex. pyroteknik?-Pyroteknik är ju olagligt, så jag kan ju inte säga att jag är för det. Men jag är för att hitta en lösning som gör det möjligt. Stämningen blir lite hetare, om man ska säga. Självklart är det fett att stå därnere när man hör alla sångerna, men det blir lite hetare eller vad man ska säga.Hur mycket betyder ett stöd?-Det betyder väldigt mycket, jag har inte själv tänkt på det så mycket innan jag själv spelade i A-laget, vad det egentligen betyder att åka och vara en del i en klack. Men nu i Borås och i Halmstad. Man ser hur många det är som åker upp för att stötta en. Och även om det är lite. Folk åker upp för att stötta en. Man måste ge tillbaka. Man måste ge allt. Man måste visa att man är tacksam, ge allt på planen för dom som ger allt på läktaren.Vi behöver allt stöd vi kan få. Jag hoppas det är många som åker på kvarvarande matcher, kommer till Olympia och åker med Kärnan. Vi har fått en tuff start och behöver allt stöd vi kan få. Vi behöver också publiken – det är en sak vi gör tillsammans – att försöka få den här säsongen så bra som möjligt.Vi pratar vidare lite om Antons roll i laget, och även med ett självsäkert yttre utstrålar han en ödmjukhet inför uppgiften att spela i HIF. När är du ordinarie?-Svårt att säga. Jag vill ju ta den. Men jag kan inte sitta och säga att jag är 100% redo nu, för det är jag inte. Jag behöver inhopp, har fått lite inhopp och behöver fler. Får jag en start är jag ju dock redo för det och tror inte jag gör bort mig.Vad är största drömmen?-Jag har ända sedan jag varit liten drömt om att få spela i HIFs A-lag. Nu är jag här, så nu är det en startplats som är drömmen. Annars, klart man vill utomlands och då är ju England drömmen, attityden där är underbar. Det är inget mellanmjölk, i Spanien kan det vara lite mesigt och domarna är lite usla och en massa filmningar och sånt, som visserligen kommit till England med. Jag gillar det inte, det ska vara hårt, det ska vara tufft – det är fotboll.Förhoppning om säsongen?-Europaplats. Dit ska vi. Det har varit en dålig start, men vi kommer komma komma igen.Det är många som pratar om HIF som ”ett steg på vägen” i sin karriär, men du fokuserar mycket på att HIF är drömmen. Finns det någon annan klubb i Sverige du hade kunnat tänka dig att spela för?-Nä. Du kan inte tänka dig att gå till Malmö?-Det finns inget att säga om det. Spelar man i HIF går man inte till Malmö, enligt mig. Sen är det ju lite lättare för mig att säga som kommer från Helsingborg. Det märks att Anton inte riktigt uppskattar frågan, men vi känner väl att vi kan försöka mjölka ur det sista ur den. Men om vi säger såhär, om du har varit utomlands och vill tillbaka till Sverige, och så vill HIF inte ha dig… Vilken klubb hade du spelat i då?- Akademin. Det är liksom så nära HIF jag kan komma i så fall.Dubbla skånederbyn närmar sig med stormsteg, det första redan imorgon. Att vi som supportrar är taggade upp över öronen är ju en självklarhet. Hur är det då som spelare och HIF:are ut i fingerspetsarna? -Jag har fått frågan nyligen av mina vänner ”Nu ska du nog sitta på bänken mot Malmö, förut har du stått i klacken…?”. Jag tror inte det spelar nån roll var man är, om man så sitter i TV-soffan – även om man inte ska det – det har redan börjat dunka lite extra i hjärtat. Det är en spänning. Det ska bli jävligt coolt att sitta på bänken, eller om jag får spela för det är… ja.. Det är ett derby. Det finns bara en sak och det är krossa Malmö. Vi ska bara vinna. Man känner att det närmar sig… Inte bara inom klubben utan det finns överallt.Börjar man märka det på träningarna?-Ja, nu har vi bara haft en träning efter Mjällby. Men det finns bara Malmö i tankarna. Vi ska ner och vinna där. Vi ska vinna cupen. Det finns ingenting att tveka på där.Jag stod och borstade tänderna igår, och plötsligt slog det mig. Derby på torsdag. Ångesten kom direkt.- Ja det går ju så fort, derbyt är imorgon. Plötsligt står man därnere. Tänker man efter dagen efter ett derby, det är svårt att hitta ord när varit därnere. Minns själv när man varit därnere och stått i klacken och man kom hem och mamma frågade ”hur var det?” så… ”Jaaaa…, det var skitcoolt”. Den stämningen, det är något utöver det vanliga. Det är jävligt coolt.Drömscenariot Malmö borta?- Spelar ingen roll hur mycket eller hur litet – bara vi vinner och går till cupfinal.Du vill inte komma in och peta in avgörande i 92:a då?Haha, nä, alltså. Det hade varit. Jag vet inte… Jag hoppas det egentligen. Ska ju göra allt för att det ska hända. Får jag spela kommer jag göra allt för att det ska hända, men ja, det hade varit väldigt mycket plus. Vinner vi är det hundra. Avgör jag är det 300! Det hade varit väldigt coolt.Med de orden tackar vi Anton för pratstunden och skickar iväg honom på en sista dags uppladdning inför bortaderbyt i cupen. Skaffa dig dina biljetter till derbyna nu, och hjälp Anton och de andra pågarna att prestera på plan!
Vi ses i Malmö!
Derbyn vi minns: 2010 – Olympia
Derbyt var nästan som hämtat ur en bok, om hur derbyn ”ska vara”.
I alla fall första halvlek går det att romantisera mycket kring, och det är också den halvleken som lever kvar i minnet och definierar matchen. Men halvleken är också lite av en symbol för hela våren det året. En vår som förmodligen innehöll ett av de mest svårslagna lagen i HIF:s historia och präglades av ett stabilt försvar och enorm krigarinställning på alla positioner, kryddat med offensiv briljans i form av Rasmus Jönsson som kanske kom till sin rätt allra bäst i det här laget med löpvilliga spelare som Gashi, Sundin, Lindström och Christoffer Andersson runt sig på mittfältet och i anfallet.Inför matchen, som var Allsvenskans sjunde omgång det året, så hade HIF mer eller mindre kört över allt motstånd. Inte genom att alltid spela en fantastisk fotboll utan genom kamp, vilja och ett väldigt bra försvarsspel. 5 vinster och 1 oavgjord med 9-1 i målskillnad utgjorde vårt facit inför matchen som skulle sätta oss på ett rejält prov tidigt.Inte ens 5 minuter hade gått när Malmö får en helt felaktigt dömd straff efter att domaren dömer för hands när bollen tydligt träffar Marcus Nilsson i ansiktet. Wilton Figureido tar hand om den och sätter den i mål även om Pär Hansson är nära att ta den.Men både på läktaren och på planen visar vi direkt att vi inte viker ner oss och att vi är numret större än Malmö. Trots underläge så är det bara HIF-sånger som hörs och på planen vinner vi i stort sett varje duell. Det är inte alltid skönspel i den vanliga bemärkelsen, men någonstans är det precis såhär man vill se HIF spela i ett derby. Rätt snabbt märker man var det är på väg och det dröjer inte länge innan Ardian Gashi sätter 1-1 efter en fast situation där vi mer eller mindre forcerar bollen in i mål.Efter kvitteringen fortsätter HIF att mala på och Malmö har inte mycket att sätta emot. Varje fast situation känns farlig samtidigt som spelet på plan i stort sett endast är på Malmös planhalva. Sedan i ett anfall där det känns som att mer eller mindre hela laget är inblandat får tillslut Marcus Nilsson bollen framför helt öppet mål av Erik Sundin. Frågan är om Sundin misslyckas med ett avslut eller bjuder på en passning snett inåt bakåt, som om den är avsiktlig håller hög internationell klass, men oavsett vad så känns det skönt att Marcus Nilsson får revansch efter den feldömda straffen.Andra halvlek präglas av betydligt lägre tempo men det är ändå HIF som är det bättre laget och 3-1 känns närmre än 2-2. Men matchen slutar 2-1 och både på plan och på läktaren sjuder det av självförtroende under 90-minuter. Det var en sådan match där det trots underläge och uddamålsseger egentligen aldrig kändes som om det kunde bli någonting annat än vinst.Olof Mattisson
Derbyn vi minns
På torsdag är det dags för årets första derby. En vecka senare är det dags igen. Inför och under den här perioden tänkte vi att det är dags att blicka tillbaka och skriva om gamla derbyupplevelser, känslor och matcher. Vi kommer att bidra själva, men framförallt hoppas vi på hjälp från er, våra medlemmar. Har du något derbyminne du vill dela med dig av? Skicka in din berättelse till oss och känn inga begränsningar på format. Vi hoppas tvärtom att berättelserna får olika karaktärer och speglar bredden i vår supporterskara. Det kan vara din egen dag, upplevelser på läktaren eller matchen som helhet.Skånederbyn är alltid stekheta, borta som hemma, men dom allra bästa upplevelserna har nästan alltid präglats av någonting "extra". Vår idé är här att vi ska visa att vi även i motgång är bäst i Skåne supportermässigt. Och förhoppningsvis leder det här också till att vi vinner på plan. Men det är ingenting som kommer att komma automatiskt utan kräver ett genuint engagemang. Det här är ett enkelt sätt för alla att bidra med något personligt och genom det höja intresset för derbyt i sig samtidigt som vi utvecklar supporterkulturen som helhet.Det kan vara långa och korta berättelser och handla om det mesta sålänge det är derbyrelaterat. Så vår uppmaning till er som vill vara titta tillbaka på den här i övrigt tunga perioden och komma ihåg att vi aldrig vek ner oss, skriv någonting och skicka det till:arrangemang@karnan.nuOch givetvis, om du inte har köpt biljett ännu gör det!http://www.ticnet.se/event/semifinal-i-svenska-cupen-malmo-ff-helsingborgs-if-biljetter/312149
Stor derbyuppladdning på The Tivoli 8 maj
Den 8 maj tar HIF emot Malmö FF i årets hemmaderby. Avspark är klockan 20:00 och nu kan vi presentera den perfekta uppladdningen för alla HIF:are!Kärnan har bokat The Tivoli och dörrarna slår upp redan klockan 16:00. Medlemmar kommer, som vanligt, ha bättre priser i baren. Stora salen, vinylbaren och uteserveringen kommer att vara öppet. Gott om plats med andra ord, men vi ser till att fylla allt till bredden!Musik, skönsång, mat, dryck och en jävla massa HIF:are – fler ingredienser behövs inte för en lyckad derbyuppladdning.Kärnan finns på plats för att sälja souvenirer, medlemskap och bussbiljetter till kommande bortaresor.Vi ses på The Tivoli!