Trots bra spel i de senaste Allsvenska matcherna har bollen inte rullat vår väg. Vi tog visserligen en planenlig, men ändå viktig, seger mot Gnosjö i Svenska Cupen. Men i seriespelet har det sett desto dystrare ut. Ingen som befann sig på Olympia kan påstå att det var tack vare ett bättre spel Kalmar tog sin seger. Och den som granskar statistiken efter matchen finner snabbt att den pekar på att vi var det betydligt bättre laget. Men det är inte i statistikens värld man vinner matcher utan genom att göra fler mål än motståndaren.Det finns ändå någonting att ta tillvara på. Under de senaste två matcherna har vi för första gången på länge visat upp ett stabilt spel. Vi kanske inte briljerar som ett topplag – men det utger vi oss inte heller från att vara. Vi tittar inte, som för några år sedan, på tabellen och i spelschemat och drömmer om SM-guld.Frågan vi ställer oss idag är om vi är tillräckligt bra för att undvika kval. Och med den måttstocken ska vi vara nöjda med vårat spel.. Vi kunde lika gärna ha gjort 2-0 när AIK gjorde sitt kvitteringsmål. Straffen var ett rent rån, vilket till och med domaren själv har erkänt. Att spela bättre i första och jämt i andra borta mot ett AIK som kämpar i toppen är klart godkänt från ett lag som krigar i botten. Och för den som tvekar det minsta gällande vår insats mot Kalmar är det bara att titta igenom de matchhöjdpunkter som ligger uppe på bland annat Fotbollskanalen.De nyförvärv som gjorts har trots en ansträngd budget visat sig passa bra in i truppen och fyllt ut luckor vi har haft. På mittfältet och i anfallet. Men kanske också som nya och välbehövliga röster i omklädningsrummet, på träningen och på planen.Idrottens värld lämnar aldrig några garantier men de som belönas är nästan alltid de som väljer att tro på sin uppgift. Ytterst är det upp till spelarna på plan men vi supportrar har också en viktig roll att spela och beroende på hur vi agerar kan vi både hjälpa och stjälpa laget. Nu krävs både hjärta och hjärna. Hur ökar vi bäst HIF:s chanser i de matcher som återstår? Motgångarna sliter hårt på alla, både spelare och supportrar. Men klarar vi av att stå enade i det som återstår av denna hårt prövande säsong råder ingen tvekan om att vi kan rida ut ur den här striden starkare än när vi gick in i den.Vi tror därför att det hade betytt mycket för spelarna, för oss själva och för klubben om vi hade slutit upp på den sista träningen innan IFK Göteborg borta och visat att vi står bakom laget och tror på dem. Klockan 10:00 på Södra Stå. Vi ses där!Hjälp också till att sprida vårt Facebookevent, oavsett om du kan närvara.Kärnans Styrelse
Gästblogg: HIF:are, det är nu vi väljer väg
Foto: BildbyrånNär domaren blåste av matchen mellan HIF och Kalmar i lördags var jag förbannad. Mest på hela situationen egentligen, att vi återigen hade förlorat en hemmamatch som vi borde ha vunnit. När spelarna med sänkta huvuden gick mot Södra så var reaktionerna olika. En del buade och gestikulerade, andra applåderade, vissa skrek på dem som buade och andra skrek på dem som applåderade. Själv stod jag mest tyst. Jag var helt tom i skallen.I sådana här lägen uppstår alltid diskussioner om vilket beteende som är rätt och vilket beteende som ska känneteckna en ”riktig supporter”. En del menar att en riktig supporter stöttar i alla lägen, oavsett hur det ser ut på planen, eftersom att spelarna troligen inte blir bättre av att höra att de är värdelösa sopor utan hjärta. Andra menar att man som supporter har all rätt i världen att visa missnöje när prestationerna inte är vad de borde.För mig är inte supporterskapets kärna så svart eller vit. Jag har all respekt för de supportrar som aldrig buar och alltid applåderar spelarnas insatser men jag har också full förståelse för att bägaren ibland rinner över hos andra. Vi ska inte glömma att många supportrar lägger tusentals och åter tusentals kronor på att stötta HIF runt om i Sverige och även om dessa visar missnöje med lagets insats en match innebär ju inte det att de sviker klubben. Jag har hellre supportrar som visar missnöje efter en sjätte hemmamatch utan seger än supportrar som applåderar lite tafatt och sen skiter i att gå på fler matcher.För om vi ska koka ner supporterskapet till någon form av kärna så är det för mig just det. Att man reser sig och kommer tillbaka, match efter match. 5 800 valde att stötta HIF i lördags och vi kan skylla på semestertider eller vad som helst, men ingen kan lura i mig att siffran inte hade varit betydligt högre om det varit en seriefinal.Just nu har vi inga marginalsupportrar, av skäl som inte behöver någon närmare förklaring. Utan det är vi, 6-7000 HIF:are som vägrar ge upp, som kommer att reda ut den här stormen tillsammans med truppen. Och för att klara det är det viktigt att vi står enade och har fullt fokus på uppgifterna framför oss. Min förhoppning är också att vi inte dömer varandra utifrån hur vi agerar i stridens hetta utan efter hur vi agerar när hettan har lagt sig. Kastar vi in handduken eller bokar vi resor till Göteborg på söndag? Klipper vi säsongskortet eller jagar vi med tre extra kompisar till nästa hemmamatch? Det är dessa handlingar som i mina ögon helt definierar vilka vi är och hur rakryggade vi kan stå i november.Jag är övertygad om att vi klarar det här. Spelet mot Kalmar såg långa stunder bra ut och statistiken speglar inte en match som vi förlorar med 0-1. Mot AIK borta var det domaren som fällde avgörandet. Jag vet att man brukar säga att marginaler på sin sida är något man förtjänar, men för att vända trenden är det nödvändigt att vi har fokus på de ljusglimtar som faktiskt finns. Jag tycker att nyförvärven ser spännande ut och jag är säker på att hösten kommer bjuda på fler rödblå poäng, även i matcher som vi på förhand räknar som oerhört tuffa. Kanske redan på söndag.Jag hoppas av hela mitt rödblå hjärta att alla HIF:are där ute ställer sig framför en spegel och frågar sig själva hur de vill se tillbaka på sin insats 2016. För tro mig, vi kommer tillbaka. Vi kommer att vinna SM-guld igen och vi kommer att fira fler triumfer i Europa. Jag vet inte när, det kanske dröjer länge, men när det händer tror jag att alla vill kunna titta in i den där spegeln och känna att de gav allt när det såg som mörkast ut.Framgång smakar så mycket bättre när man varit med och kämpat för den, och det är nu vi ska kämpa. För vår förening och för varandra./EB1907
Bortaresorna tillfälligt inställda
Bortaresorna är en viktig del av vår verksamhet. Därför är vi besvikna över att behöva meddela att de tillfälligt är inställda. Detta är inte kopplat till sportsliga resultat eller bristande intresse utan har att göra med uppförandet som med tiden har blivit allt sämre. Det handlar om öppna regelbrott, nedskräpning och skadegörelse som har lett till böter för Kärnan samt bristande respekt för bussvärdar och medresenärer.Reseverksamheten bygger på ideellt engagemang både från oss i styrelsen och från de som ställer upp som bussvärdar. Den bygger också på att vi har ett välfungerande samarbete med bussbolag och dess busschaufförer. Dessutom är det ohållbart ekonomiskt om vi drabbas av böter. Tidigare markeringar mot detta, som har gjorts via dialog och upprepade tillsägelser, har inte lett till förbättring. Därför har vi kommit fram till att stunden är inne att sätta ned foten. Vi är inte nöjda, och behöver ta en paus för att tänka igenom reseverksamheten för att komma åt problemen. Vår målsättning är att så snart som möjligt hitta lösningar som möjliggör en nystart med en bättre organiserad reseverksamhet än någonsin tidigare.Tillsvidare måste vi därför istället uppmana alla HIF:are att hitta alternativ på egen hand.Kärnans styrelse
Färga Olympia rött!
På lördag spelar vi en mycket viktig match. Tillsammans ska vi skapa den massiva röda mur på Södra Stå som vi lyckats med flera gånger detta år. Därför uppmanar vi alla att klä sig i rött. Matchtröja, t-shirt eller kroppsmålning, det spelar mindre roll. Se bara till att färga läktaren så röd du kan och se till att även dina vänner på Olympia gör det.Föreställ dig ett fyllt Södra helt färgat i rött. Vad skulle inte det betyda för spelarna och vad skulle inte det betyda för vår självbild som klubb att kunna visa upp något sådant när situationen är som kärvast?Det är nu du behövs som mest. Det är nu vi står bakom vår förening, det är vi som är HIF och det ska Kalmar få erfara.
Det går en ström genom ditt hjärta
Du står på läktaren och sjunger. Du blir allt mer hes och du känner att energinivån sjunker. Du sneglar på matchuret, 14 minuter kvar att spela. HIF jagar ett ledningsmål. Bollen rullar ut till inkast för motståndarna och du suckar uppgivet. Någon längre ner ställer sig på ett räcke och manar på, volymen på sången ökar igen. Du får nya krafter och tillsammans med folket runt omkring dig får ni läktaren att vibrera.13 minuter kvar att spela.HIF anfaller på vänsterkanten och det går ett sus genom publiken. Ett fint väggspel vinner mark. Du ställer dig lite på tå, hänger över läktargrannens axel för att se lite bättre. Ner mot kortsidan och så ett inlägg snett inåt bakåt. Sången avstannar och övergår i ett avgrundsvrål, en adrenalinrusch går genom kroppen när en rödblå spelare möter inlägget. En rak vristträff.
I en halv sekund blir det knäpptyst på Olympia och tiden står stilla.Pang!Bollen går in i målet nedanför dig och hela Olympia brister ut i okontrollerad glädje. Spelarna springer mot Södra ståplats och slänger sig över varandra. Halvfulla plastölglas flyger i luften på läktaren, folk klättrar på räckena och på varandra och du slänger dig i armarna på en människa du aldrig pratat med.Det går en ström genom ditt hjärta. Du tittar ut över havet av supportrar och du vet att alla runtom dig just nu har exakt samma känsla som du. För en kort stund har du inte en enda tanke på något som sker utanför Olympias väggar. Ingenting spelar någon roll förutom det du upplever här och nu.Det är det här vi lever för. Det är de här ögonblicken som ger oss näring, det är som en drog som vi vet att vi aldrig kommer få nog av. Och vi vill inget hellre än att fortsätta vara beroende.Lördagen den 20 augusti kommer Kalmar till Olympia.Du vet var du helst av allt vill vara då.