De ord vi använder allra mest har en tendens att förlora sin betydelse över tiden. Ibland kan därför en undersökning och ett ifrågasättande av sådana ord vara på sin plats. I går (den 14/9) lades ett gästbloggsinlägg från signaturen Bela Horizonte upp på Bakgatan som fick mig att börja tänka på ett sådant ord. Inlägget tar upp en viktig fråga och det här är mina tankar i den. Tankarna är personliga och inte nödvändigtvis representativa för Kärnan.Det jag vill utreda är vad supporterskap innebär? För mig kan inte en supporter, när helst det passar, helt plötsligt välja bort sitt supporterskap. En supporters engagemang avtar inte när klubben behöver hen som mest – om något så stärks det. Min avsikt är inte att peka ut någon och säga att ni inte är välkomna till Olympia. Däremot är jag trött på att mitt engagemang för HIF inte ska kunna beskrivas på ett sätt som har en beskrivande och tydlig innebörd, i synnerhet när det finns ett ord som borde fylla just den här funktionen.Det jag tror är att det inte är handlingarna som definierar en supporter utan skälen bakom handlingarna. En supporter kan mycket väl missa merparten, eller t.om alla, av säsongens matcher. Det kan alltid uppstå sådana omständigheter och det säger ingenting om supporterskapet. Det kan också finnas personer som ser alla matcher en säsong, men gör det av fel orsaker för att kunna kallas supporter. Vi har alla varit med om personer som varit med på allt för att sedan helt försvinna. Givetvis är det ju tänkbart att de helt enkelt tappat de bakomliggande skälen, men det skulle också kunna röra sig om att de aldrig fanns där från början. De bakomliggande skäl jag pratar om är en genuin och underliggande kärlek till föreningen.Här menar jag inte kärlek ur ett klassiskt romantiskt synsätt, som i att se sin klubb som perfekt och älska allting med den precis som det är. Tvärtom. En supporter älskar sin förening trots att han eller hon vet om att den inte är perfekt. Det finns i alla fall tre starka argument för den här synen.1. Dels så inser vi alla att våra föreningar faktiskt inte är helt perfekta. Det vore ett självbedrägeri av höga mått att påstå något annat, och vem som helst som någon gång deltagit i jargongen bland supportrar inser snabbt att det finns en hög grad av sarkasm, självdistans och skämtsam ironi riktad mot bristerna i den egna klubben. Det här är inte en sköld, utan ett sätt som kärleken tar sig uttryck igenom. Skölden är den fasad vi kan ha när vi inte vill ta emot kritik utifrån.2. Dels ingår det som en naturlig del av supporterskapet att ständigt försöka förändra sin klubb. Vem hade gjort det om han eller hon sett den som helt perfekt? En supporter borde inte vilja ha sin klubb precis som den är utan istället verka för en bättre version av klubben.3. Dels ingår det i supporterskapet ett sorts kontrakt och förbindelse att vara där under de stormiga tider som det oundvikligen kommer att komma. I en perfekt klubb finns det ingen motgång. Men att vara där i motgång är en central del av supporterskapet.I dessa tider, med skrala sportsliga resultat, och få andra skäl förutom kärleken till klubben finns därför en unik möjlighet för oss, klubbens supportrar, att sätta vår prägel på framtiden. De senaste årens motgångar, både ekonomiskt och sportsligt, har redan stärkt den här teorin genom att visa sig vara en grogrund och mylla för supporterinitiativ. Mjölkkossan och Röd Lördag är två sådana exempel. Exempel på idéer som uppstått när klubbens supportrar har släppts fram och exempel på plattformar som redan har varit klubben till stort gagn. Men som kan visa sig vara ännu mer värdefullt på längre sikt. Dels om vi tar tillvara på koncepten och vidareutvecklar dem. Men ännu mer för vår gemenskap i klubben, tron på våra möjligheter som supportrar och självbild som demokratisk medlemsförening.Oavsett i vilken serie vi spelar nästa säsong så kommer jag att vara med. Och jag tror tillräckligt många känner samma sak för att vi ska komma ihåg den här tiden som början på något riktigt stort snarare än som slutet på en bra period sportsligt.Olof Mattisson, styrelseledamot Kärnan
Gästblogg: Ett möte som väcker hopp om framtiden
Det var knökfullt i bistro 1907 igår när HIF hade bjudit in till medlemsmöte. På de framställda stolarna satt nyfikna medlemmar i alla dess former och väntade på att klubbens representanter, med klubbdirektör Mats-Ola Schulze i spetsen, skulle svara på frågorna ”hur illa är det?” och ”hur ska det bli bättre?”.Jag ska inte summera allt som sades, det görs bättre av andra, jag vill snarare förmedla en känsla. För trots att både den ekonomiska och sportsliga situationen ser dyster ut så var jag nog inte ensam om att lämna Olympia med en gnutta hopp i bröstet.Ja, jag vet att det mesta bara är snack än så länge, alla de fina orden och PowerPoint-presentationerna ska omsättas i praktik också, men det vi fick höra igår var den mest konkreta handlingsplan som jag tagit del av i HIF-sammanhang på många år. Det finns en tydlig vision och målbild för klubbens framtid och när det gäller ekonomin finns det ett konkret upplägg i Olympia Invest. Nu är jag ingen ekonom, men förutsatt att de 20 miljonerna kommer in känns upplägget i princip riskfritt för HIF. Det gäller ”bara” att hitta ett antal godhjärtade investerare. Den som vill läsa mer om Olympia Invest kan med fördel göra det i Tomas Nilssons HD-artikel från igår kväll.Stämningen på gårdagens medlemsmöte var också annorlunda än många andra möten jag varit på. Det fanns ett driv och en framåtanda den här torsdagskvällen, en urstark vilja att vända den negativa trenden på alla plan. Vår nye klubbdirektör är förvisso en säljare ut i fingerspetsarna, men jag får också intrycket av att han är en ruskigt vass kulturbyggare. Hans engagemang smittar av sig och det är en faktor som inte bör underskattas i nuvarande läge, även om det främst är andra kompetenser som kommer att vara avgörande.Det fina med medlemsmöten i mina ögon är att titta sig runtom i lokalen, på alla andra HIF:are som offrar en helkväll för att vara med och få insyn och påverka. Från de äldsta veteranerna i HIF-vännerna till de yngsta medlemmarna i Kärnan. Det är få saker i samhället som kan engagera så många människor, från olika generationer, med olika bakgrund och livssituation, som fotbollen. HIF berör och har man en gång varit HIF:are så är man alltid det, som en av medlemmarna i Vännerna med hög röst deklarerade i ett spontant brandtal mot kvällens slut. Och när Álvaro Santos kopplades upp på projektorn, med en hälsning från Brasilien, var det svårt att vara oberörd.Tillsammans. Det är ett ord som använts ofta i HIF-sammanhang på sistone, så även igår. Det må låta som en klassisk klyscha men det är vi tillsammans som ska vända detta och bygga ett starkare Helsingborgs IF. Supportrar, klubbledning, spelare, fystränare, materialförvaltare, styrelse, sponsorer, med fler, det är vi som utgör organismen HIF och vi är beroende av att alla delar drar åt samma håll. Igår kändes det verkligen som att många är beredda att göra det jobbet.Och återigen, det här är en resa som kommer att ta tid, så den som är ute efter en snabb lösning får nog tänka om. Den som däremot är beredd att slita för klubben och sträva mot ett mål långt borta i horisonten kommer vara oerhört värdefull. För det är precis det vi behöver nu, eldsjälar som inte räds hårt jobb och som inte ger upp när hinder hopar sig på vägen.
Anders Larsson, ordförande i HIF-vännerna och medlem i Supporterklubben Kärnan, och Erik Kruse, ordförande i Supporterklubben Kärnan och medlem i HIF-vännerna.
Avslutningsvis vill jag också lyfta HIF-vännernas Mjölkkossan-kampanj. För varje ny medlem de får skänker de 400 kronor till Mjölkkossan. Det är ett oerhört generöst erbjudande med tanke på att medlemskap bara kostar 100 kronor. Mjölkkossan har kommit att bli betydligt mer än bara ett symboliskt initiativ, det är en satsning som gör verklig skillnad för klubbens ekonomi. Så bli medlem i HIF-vännerna om du inte redan är det.Den 18 september möter vi Norrköping hemma på Olympia. Jag hoppas att just du infinner dig då. Du behövs när vi bygger ett starkare HIF./ EB1907
Träningspepp
Trots bra spel i de senaste Allsvenska matcherna har bollen inte rullat vår väg. Vi tog visserligen en planenlig, men ändå viktig, seger mot Gnosjö i Svenska Cupen. Men i seriespelet har det sett desto dystrare ut. Ingen som befann sig på Olympia kan påstå att det var tack vare ett bättre spel Kalmar tog sin seger. Och den som granskar statistiken efter matchen finner snabbt att den pekar på att vi var det betydligt bättre laget. Men det är inte i statistikens värld man vinner matcher utan genom att göra fler mål än motståndaren.Det finns ändå någonting att ta tillvara på. Under de senaste två matcherna har vi för första gången på länge visat upp ett stabilt spel. Vi kanske inte briljerar som ett topplag – men det utger vi oss inte heller från att vara. Vi tittar inte, som för några år sedan, på tabellen och i spelschemat och drömmer om SM-guld.Frågan vi ställer oss idag är om vi är tillräckligt bra för att undvika kval. Och med den måttstocken ska vi vara nöjda med vårat spel.. Vi kunde lika gärna ha gjort 2-0 när AIK gjorde sitt kvitteringsmål. Straffen var ett rent rån, vilket till och med domaren själv har erkänt. Att spela bättre i första och jämt i andra borta mot ett AIK som kämpar i toppen är klart godkänt från ett lag som krigar i botten. Och för den som tvekar det minsta gällande vår insats mot Kalmar är det bara att titta igenom de matchhöjdpunkter som ligger uppe på bland annat Fotbollskanalen.De nyförvärv som gjorts har trots en ansträngd budget visat sig passa bra in i truppen och fyllt ut luckor vi har haft. På mittfältet och i anfallet. Men kanske också som nya och välbehövliga röster i omklädningsrummet, på träningen och på planen.Idrottens värld lämnar aldrig några garantier men de som belönas är nästan alltid de som väljer att tro på sin uppgift. Ytterst är det upp till spelarna på plan men vi supportrar har också en viktig roll att spela och beroende på hur vi agerar kan vi både hjälpa och stjälpa laget. Nu krävs både hjärta och hjärna. Hur ökar vi bäst HIF:s chanser i de matcher som återstår? Motgångarna sliter hårt på alla, både spelare och supportrar. Men klarar vi av att stå enade i det som återstår av denna hårt prövande säsong råder ingen tvekan om att vi kan rida ut ur den här striden starkare än när vi gick in i den.Vi tror därför att det hade betytt mycket för spelarna, för oss själva och för klubben om vi hade slutit upp på den sista träningen innan IFK Göteborg borta och visat att vi står bakom laget och tror på dem. Klockan 10:00 på Södra Stå. Vi ses där!Hjälp också till att sprida vårt Facebookevent, oavsett om du kan närvara.Kärnans Styrelse
Gästblogg: HIF:are, det är nu vi väljer väg
Foto: BildbyrånNär domaren blåste av matchen mellan HIF och Kalmar i lördags var jag förbannad. Mest på hela situationen egentligen, att vi återigen hade förlorat en hemmamatch som vi borde ha vunnit. När spelarna med sänkta huvuden gick mot Södra så var reaktionerna olika. En del buade och gestikulerade, andra applåderade, vissa skrek på dem som buade och andra skrek på dem som applåderade. Själv stod jag mest tyst. Jag var helt tom i skallen.I sådana här lägen uppstår alltid diskussioner om vilket beteende som är rätt och vilket beteende som ska känneteckna en ”riktig supporter”. En del menar att en riktig supporter stöttar i alla lägen, oavsett hur det ser ut på planen, eftersom att spelarna troligen inte blir bättre av att höra att de är värdelösa sopor utan hjärta. Andra menar att man som supporter har all rätt i världen att visa missnöje när prestationerna inte är vad de borde.För mig är inte supporterskapets kärna så svart eller vit. Jag har all respekt för de supportrar som aldrig buar och alltid applåderar spelarnas insatser men jag har också full förståelse för att bägaren ibland rinner över hos andra. Vi ska inte glömma att många supportrar lägger tusentals och åter tusentals kronor på att stötta HIF runt om i Sverige och även om dessa visar missnöje med lagets insats en match innebär ju inte det att de sviker klubben. Jag har hellre supportrar som visar missnöje efter en sjätte hemmamatch utan seger än supportrar som applåderar lite tafatt och sen skiter i att gå på fler matcher.För om vi ska koka ner supporterskapet till någon form av kärna så är det för mig just det. Att man reser sig och kommer tillbaka, match efter match. 5 800 valde att stötta HIF i lördags och vi kan skylla på semestertider eller vad som helst, men ingen kan lura i mig att siffran inte hade varit betydligt högre om det varit en seriefinal.Just nu har vi inga marginalsupportrar, av skäl som inte behöver någon närmare förklaring. Utan det är vi, 6-7000 HIF:are som vägrar ge upp, som kommer att reda ut den här stormen tillsammans med truppen. Och för att klara det är det viktigt att vi står enade och har fullt fokus på uppgifterna framför oss. Min förhoppning är också att vi inte dömer varandra utifrån hur vi agerar i stridens hetta utan efter hur vi agerar när hettan har lagt sig. Kastar vi in handduken eller bokar vi resor till Göteborg på söndag? Klipper vi säsongskortet eller jagar vi med tre extra kompisar till nästa hemmamatch? Det är dessa handlingar som i mina ögon helt definierar vilka vi är och hur rakryggade vi kan stå i november.Jag är övertygad om att vi klarar det här. Spelet mot Kalmar såg långa stunder bra ut och statistiken speglar inte en match som vi förlorar med 0-1. Mot AIK borta var det domaren som fällde avgörandet. Jag vet att man brukar säga att marginaler på sin sida är något man förtjänar, men för att vända trenden är det nödvändigt att vi har fokus på de ljusglimtar som faktiskt finns. Jag tycker att nyförvärven ser spännande ut och jag är säker på att hösten kommer bjuda på fler rödblå poäng, även i matcher som vi på förhand räknar som oerhört tuffa. Kanske redan på söndag.Jag hoppas av hela mitt rödblå hjärta att alla HIF:are där ute ställer sig framför en spegel och frågar sig själva hur de vill se tillbaka på sin insats 2016. För tro mig, vi kommer tillbaka. Vi kommer att vinna SM-guld igen och vi kommer att fira fler triumfer i Europa. Jag vet inte när, det kanske dröjer länge, men när det händer tror jag att alla vill kunna titta in i den där spegeln och känna att de gav allt när det såg som mörkast ut.Framgång smakar så mycket bättre när man varit med och kämpat för den, och det är nu vi ska kämpa. För vår förening och för varandra./EB1907
Bortaresorna tillfälligt inställda
Bortaresorna är en viktig del av vår verksamhet. Därför är vi besvikna över att behöva meddela att de tillfälligt är inställda. Detta är inte kopplat till sportsliga resultat eller bristande intresse utan har att göra med uppförandet som med tiden har blivit allt sämre. Det handlar om öppna regelbrott, nedskräpning och skadegörelse som har lett till böter för Kärnan samt bristande respekt för bussvärdar och medresenärer.Reseverksamheten bygger på ideellt engagemang både från oss i styrelsen och från de som ställer upp som bussvärdar. Den bygger också på att vi har ett välfungerande samarbete med bussbolag och dess busschaufförer. Dessutom är det ohållbart ekonomiskt om vi drabbas av böter. Tidigare markeringar mot detta, som har gjorts via dialog och upprepade tillsägelser, har inte lett till förbättring. Därför har vi kommit fram till att stunden är inne att sätta ned foten. Vi är inte nöjda, och behöver ta en paus för att tänka igenom reseverksamheten för att komma åt problemen. Vår målsättning är att så snart som möjligt hitta lösningar som möjliggör en nystart med en bättre organiserad reseverksamhet än någonsin tidigare.Tillsvidare måste vi därför istället uppmana alla HIF:are att hitta alternativ på egen hand.Kärnans styrelse